Stor efterfrågan på produkter av får – projektet Tosilampuri utvecklar fårföretagarnas kompetens

Fårkött och andra fårprodukter är mycket populära nuförtiden. Allt kött går åt och köpare finns det också för ull, garn och färdiga handarbeten. Men ingenting säljer sig självt – marknadsföringen kräver stora arbetsinsatser, konstaterar fåruppfödaren Eira Kortelainen.

Paret Kortelainens fårfarm ligger i byn Vuokko i norra delen av Juga kommun. I mitten av 2000-talet böt de boskapsskötsel mot fåruppfödning, ett beslut som de inte har behövt ångra. Eira sköter fåren medan hennes man odlar spannmål och hö för utfodringen av djuren. Gården säljer också spannmål till utomstående.

I vår sålde Eira för första gången får som skulle gå till köttproduktion direkt till slakteriet. På det sättet behövde hon inte själv ha hand om köttförsäljningen. Tidigare sålde hon kött själv, vilket innebar många extra arbetstimmar och långa körsträckor. Av ullen låter Eira göra garn och tovningsull som passar för hobbyverksamheter. En nyhet från gården är produkter som Eiras syster stickar av garnet. Av ett får går inget till spillo: inälvsfettet används vid produktionen av tvål. Produkterna säljs direkt på gården samt på evenemang och mässor.

Eiras får går på grönbete på kommunens mark. Tackorna betar på ungefär en kilometers avstånd från centrum av Juga. Hagen besöks ofta särskilt av barnfamiljer och har fått mycket bra respons. Samarbetet med kommunen har fungerat bra och kommer att fortsätta också nästa sommar.

Förädling och precisionsarbete

När dörren öppnas till fårstallet börjar fåren bräka glatt, och bräkningen bara tilltar om fåren märker att besökarna har något gott att bjuda på. Fjolårslammen har precis lämnat stallet och eftersom inte alla tackor ännu har hunnit lamma är antalet djur för tillfället mindre än normalt. Paret Kortelainen har en tackkvot på 19 tackor. Eftersom en tacka föder 2,7 lamm i genomsnitt, mångfaldigas antalet djur snabbt under lammningstiden. Åtta tackor lammade i mars och resten i april. I vår fick en tacka fyrlingar.

De flesta får är finska får, bland annat finns det ett får som är av rasen Kajanalands grå. Hurdana färger och andra egenskaper tackorna och baggarna ger vidare till sina avkomlingar följs noggrant upp och på basis av uppföljningen väljs lämpliga kombinationer. Planeringen av lammningen kräver också precist arbete för att den ska ske så snabbt och smidigt som möjligt. Eira deltar i projektet Tosilampuri som genomförs av ProAgria. Inom ramen för projektet har hon möjlighet att vidare utveckla förädlingsarbetet och marknadsföringen av gårdens produkter samt samarbetet med andra fårföretagare.

Eira blev företagare baklänges

Eira säger leende att hon blev företagare baklänges. Först skaffade hon tre baggar, därefter tackorna och till sist gick hon på en kurs för fåruppfödare. De flesta brukar göra i motsatt ordning.

Men hon har lärt sig branschen och säger att man klarar sig på fåruppfödning bara man är beredd att jobba dygnet runt. Hon säger också att hon har förlorat sitt hjärta till fåren. Förutom att fåruppfödning är en näring är den också en livsstil. Fåruppfödare åker också på semester ibland: avbytarservice finns att tillgå för den som har tillräckligt med enheter, dvs. ett tillräckligt stort fårbestånd.

Av de ursprungliga baggarna finns det bara en kvar. Det är han som håller pli på de fyra andra. Aku, Vänni, Timppa, Reetu och Eemeli förefaller emellertid tämligen spaka och gör inga försök att stångas – åtminstone inte så länge besökaren kliar dem i pannan. Förutom fåren har paret Kortelainen höns till husbehov och en tupp, Aapeli, som titt som tätt gal så det ekar i fårstallet. Men fåren låter sig inte imponeras utan bräker skrattande åt den uppblåsta tuppen.

Text och foto: Maakaista.fi